Oj... vad tiden går...

Nu var det attans länge sen jag var här... oj, oj, oj! Så var ju inte tanken direkt förstås.
Det händer mycket i mitt liv just nu och det har varit ganska så turbulent ett tag därav har mitt sociala nätverkande inte direkt varit någon prioritet. Men ändå kan det ju vara skönt att skriva av sej lite, men det känns inte riktigt som om jag har någon ro att sitta ned och filosofera.

Med skolan så går allt bra i alla fall. Vi har gjorrt ett excelprov som jag fick VG på! Och en tenta i arbetsrätt, den har vi inte fått någon återkoppling på men jag är ganska säker på att bli godkänd i alla fall. Denna vecka väntar 2 st tentor i Lönehantering... tja, det ska nog gå bra det också får jag hoppas.

I helgen var jag med om något väldigt roligt! Jag var med i Kördraget på Louis de Geer. Jag var med i Team Tilling (YEAH), den lila kören. Vi sjöng "Underbart" och "Joyful, Joyful" och vi kom tvåa!!!
Upplägget var som Körslaget som har gått på tv4, fast vi var förstås MYCKET bättre!
Jag har träffat jätte härliga människor, det är så himla kul och så Lisa Tilling - vilken underbar människa!

Annars så tänker jag inte gå in något mer rent privat, just nu går jag bara och väntar på besked och väntan känns lååång. Hoppas att jag kan återkomma med goda nyheter!

Kram så länge!

Från en resa till en annan....

Tja först pratar man om löneresan och kort därefter åkte jag iväg på en annan resa - av helt annat slag.
Förra torsdagen den 19/8 åkte vi på Körkryssning till Riga och kom hem i söndags igen den 22/8.
Det var andra gången som Körkryssningen anordnades, första gången var i februari i år vid alla hjärtans dag. Då var det kallt och snöigt men OJ vad kul vi hade. Då åkte jag med mina kära kusiner Susanne och Tina, denna gång följde Min man, minstingen, mamma och hennes blandbo med.
Vi har samarbetat med en välgörenhetsorganisation och samlat in pengar till mycket behjärtansvärda ändamål i Lettland.
Denna gång stannade vi även en natt i Riga på Tallink Hotell, det var jätte fint och låg bra så det rekommenderar jag. Det var Stadsfestival i Riga när vi var där och fullt ös med en massa scener överallt och en massa marknadsstånd och annat roligt. Så hade vi en konsert i Domkyrkan som var helt magisk. På repertoaren hade vi bland annat två lettiska sånger som betyder väldigt mycket för letterna och det var bara som sagt helt magiskt att få sjunga dem där.
På båten hem var det fullt röj, med oootroligt duktiga musiker och den smått halvgalna Lasse Fredriksson och så min eviga inspiratös Lisa Tilling!
Denna resa och upplevelse kommer jag att leva på länge, fler resor till Riga blir det garanterat och fler Körkryssningar hoppas jag också på!

So long! (Ska försöka se till att lägga ut några bilder från resan också)

Löneresan

Jag har påbörjat en ny och viktig resa i mitt liv. Jag har på äldre (?) dar börjat studera! JAG ska bli Kvalificerad Lönespecialist! Det låter väl tjusigt :-D
Jag började söka lite olika utbildningar för knappt 1 år sedan, i slutet av september 2009. Jag kände redan då att det var dags för mej att göra någonting annat, att satsa på mej själv och att försöka hitta en utbildning som leder till ett jobb som jag verkligen känner för.
Jag skickade efter lite informationsmaterial, ställde några frågor och började söka lite på nätet angående utbildningen.
Jag tyckte att det lät intressant så i slutet av oktober -09 så tog jag kontakt med CSN för att se om vi överhuvudtaget hade råd att jag började studera. Men med tanke på att jag har varit föräldraledig det senaste ett och ett halv åren så är man ju van att leva lite halvsnålt.
I mitten av december tog jag kontakt med några elever som redan gick utbildningen. De hittade jag på några bloggar och andra sociala forum genom att söka på nätet med nyckelord. De var väldigt tillmötesgående och trevliga och svarade på alla mina frågor jag hade. De var jätte nöjda med utbildningen och rekommenderade den varmt!
Då bestämde jag mej för att det här är något för mej, efter det och fram tills antagningsbeskedet kom kändes som en en låååång väntan.
Först väntade jag på att ansökningswebben skulle öppna och sen vänta på besked om man gått vidare för ytterligare test och personlig intervju. Och sen ännu mer nervös väntan för att se om man blev antagen eller inte.
Det var många som sökte och tuff konkurrens men som ni vet vid det här laget så gick det vägen!
Det är en 2-årig YH-utbildning på distans som jag går.( Det finns dock en på 1,5 år uppe på plats i Stockholm också.)
Förra vecka var vi uppe i Stockholm på vår första distansträff, det var jätte kul att träffa sina kurskamrater och några av lärarna.
Så nu är jag på gång, min löneresa har börjat!

Kan tänka mej att bloggen till en ganska stor del kommer att handla om det för det är - förutom min familj förstås - min prioritet i 2 år framöver.
Som Robban Aschberg skulle ha sagt - Häng mé!

Skrivarlust!

Har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mej i skrift, känner ibland att jag har lättare för det än att uttrycka mej muntligt.
Började ganska tidigt att skriva små historier och noveller, tanken att skriva en bok fanns där också. Skrev under många herrans år Dagbok i stort sett dagligen.
Brev skrev jag mycket också dels till vänner men kanske framför allt till pojkvänner ;-)
Just i de breven som gick till mina pojkvänner så var det väl inte alltid kärleksbrev som det handlade om utan snarare tvärtom faktiskt. Det är ju så att det är mycket lättare att säga till när man är missnöjd än när man är nöjd.
Så lever jag inte mitt liv längre utan jag lyfter fram det positiva och vill berätta när jag är glad och lycklig. Inte sagt att jag aldrig klagar för det gör jag också men jag jobbar i alla fall medvetet med att inta en positiv inställning till saker och ting. Ni vet... jag ser inga problem bara möjligheter!

Men tillbaka till min lust för skrivandet. Orden kom tillbaka till mej i full kraft när jag var gravid med vårt första barn och när han var nyfödd. En sådan stark kärlek är svår att beskriva men jag var ändå tvungen att försöka printa ned orden.
När jag la mej för att sova så kom orden till mej och det gick inte att släppa dem. Så otaliga nätter satt jag och skrev ned det jag kände - fast jag egentligen kanske borde ha sovit.
Det blev många dikter då och känslan har inte varit mindre när jag har varit gravid med mina andra barn eller när de var små. Men första gången jag fick de där känslorna var så oerhört starkt, jag blev precis tagen av känslorna.
Det fick mej också att börja tänka på mina egna föräldrar och det blev till att sitta uppe en och annan natt för att skriva om det också.
Jag förstod aldrig hur mycket en förälder ÄLSKAR sitt barn, så sann och så villkorslös den kärleken är.
Jag fick nästan dåligt samvete för att jag hade tagit deras kärlek så självklar... ni måååste ju älska mej för ni är mina föräldrar...
Jag skriver fortfarande ibland min inte alls lika frekvent. JAg skrev en text till en mycket välkänd låt till ett dop och skrev en dopdikt till min bästa vänninas lilla son.
Då slår det mej igen att jag har skrivit om en - i mitt fall - mammas kärlek till sitt barn.

Nu får det här bli mitt sätt att skriva - just nu! Om vad jag känner och tycker och tänker och gör.
Jag kan tänka mej att jag säkert kommer att komma tillbaka till ovanstående resonemang.

Jag älskar över allt annat mina underbara barn W, M, O !!!

Tillökning...

Jaha, så har det blivit tillökning i bloggfamiljen, ännu en ny blogg är född!
Vad har då jag att tillföra bloggvärlden?
Tja den som lever får se =)